En snäv definition av en äng är en slåttermark som inte gödslats, kultiverats eller såtts in med främmande arter. En mera vidgad definition av begreppet ängar innehåller en mängd olika typer, allt från utmagrade men tidigare gödslade åkrar och slagna vägrenar till mer traditionella slåttermarker som lövängar och slagna kärr.

Ängen har en lång historia i Sverige. Den börjar vid slutet av bronsåldern och början av järnådern för c:a 2500 år sedan. Man började då slå gräsmarker för att tillgodose behovet av vinterfoder, Som störst var landets ängsareal på 1860-talet, c:a 2 miljoner hektar, men under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet skedde en allt snabbare minskning på grund av ändrade metoder i jordbruket och nedläggning av många småjordbruk. Från de omkring 2000 hektar som återstod i början av 1990-talet har arealen idag ökat till närmare 9000 hektar bl.a. beroende på den miljöersättning som betalas ut för skötsel av ängar men också en ökad medvetenhet om hur unika och viktiga våra ängar är.

Ängen är förknippad med en rik kulturhistoria, både avseende direkta spår i landskapet men också i redskap som liar, räfsor m.m. och i arbetsmoment som fagning och lieslåtter. Mångfalden av arter i ängen är beroende av människans skötsel. Ängen är viktig för bevarande av den biologiska mångfalden. Ängens artrikedom har t.ex. stort värde som ostörd livsmiljö och näringsdepå under hela växtsäsongen för humlor och andra bin.